Vad står socialismen för

Men som en politisk ideologi var det under talet att socialismen fick tydliga konturer. Några viktiga förgrundsfigurer i Socialistiskt tänkande bör presenteras här.

Skotsk historiker och filosof Thomas Carlyle - kritiserade både konsekvenserna av liberalism och konsekvenserna av industrialism, som förvandlade människor till släkt och berövade dem möjligheten att leva i ett mer naturligt och bredare sammanhang. Carlyle idealiserade det gamla klosterlivet och den feodala uppdelningen som rådde under medeltiden och fördömde kapitalisterna i sin egen tid, vilket han menade att misslyckas.

En annan tänkare vars tankar skulle bli rotade i socialistisk ideologi var fransmannen Charles Fourier - han ville att samhället skulle förändras för att bättre passa människor-bourgeoisin skapade ett onaturligt samhälle där vanliga människors utveckling var begränsad. För att uppnå en naturlig interaktion mellan människor var lösningen inte rationell individualism utan kollektivism, som hölls samman av känslomässiga grupper.

Liksom Carlisle var Fourier kritisk mot Industrialismen, men hans kritik är annorlunda eftersom den inte främst fokuserade på dess negativa konsekvenser. Fourier ansåg industrisamhället som en godkänd fas av civilisationen. Bland de socialistiska föregångarna nämnde Henri Saint-Simon-Alsault de som ville betrakta staten som en socialismen för epistokrati och Pierre Joseph Parkoun, som kritiserade äganderätten och ville se ökad makt bland arbetarna.

Marx ansåg dem naiva och engagerade sig i abstrakta tankar när han själv var engagerad i politiska undersökningar baserade på det faktum att materialet råder. Marx var en av de mest inflytelserika politiska tänkarna i talet, och hans läror är till stor del socialistiska, även om de mestadels införlivades i kommunismen, enligt vilken klasskamp skulle lösas med revolution istället för reform.

Ändå assimileras marxistiskt tänkande och revisionism socialism med marxistiskt tänkande och är förknippat med kommunism, som i marxismen-leninismen. En mer radikal form producerades också i rörelsen, med namnet syndikalism. Alternativet till privat egendom är inte egendom. Ingen äger mark, luft, vatten, företag, vägar, skogar, banker. Socialismen är att avskaffa privat ägande av produktionsmedlen.

Istället använder individer eller grupper, företag eller organisationer dessa resurser. De förvaltas gemensamt för kommande generationer. Skillnaden mellan privat ägande av produktionstillgångar och privat ägande är annars viktig. Tanken om socialism hindrar inte privat ägande av saker. Alla kan privat äga bilar, konsumtionsvaror, hem, butiker, konst och så vidare. Det du inte kan äga är kontroll över andras arbete och vardag.

Du kan bygga ditt eget hus, du kan ge bort det, ändra det, men du kan inte förvandla det till aktier och kontrollera andras arbete. Du kan bygga ett företag, men inte sälja det, men självklart, låt andra köra det. Socialismen går helt enkelt inte med ägandet av kapital, börsaktier, finansiell spekulation eller agerar med andras immateriella rättigheter. Men ordet socialism säger ingenting om hur ekonomin är bäst organiserad.

Det är en öppen fråga om detta görs genom självförvaltning, småföretag, gigantiska medarbetarstyrda grupper eller politiskt kontrollerade nätverk som blir framtidens melodi. Men för oss är frågan att produktionsmedlen inte ska vara privata och mycket specifika. Det här är inte en abstrakt fråga om framtiden, men det gäller politik varje dag. Jo, man kan inte vara socialist och samtidigt privatisera företag som Telia, Sveaskog eller Vattenfall.

Socialismen är global. Om ingen äger produktionsmedlen finns det ingen anledning att skydda ägandet av nationella gränser. På många sätt lever vi i en extremt nationalistisk era idag. Under de senaste femtio åren har mänskligheten låst sig bakom allt högre murar. I slutet av seklet, absurt nog, finns det mycket fler migrationer och flöden av tankar och kunskap mellan kontinenter även idag.

Vi är övertygade om att tanken på socialism - att en person ska befrias - är omöjlig om någon försöker räkna människor av en annan ras, födelseort eller kultur. Eller världen är fri. Eller inte. Socialismen är ingen byråkrati. Vi delar inte den mänskliga uppfattningen, som säger att en person är en ekonomiskt rationell varelse vars behov kan beräknas och logiskt planeras. Vi tror att det är extremt begränsande att tänka på planeringsekonomin, vi tror att kreativitet och nyfikenhet föds mycket bättre om människor fritt kan skapa och producera för den fria marknaden - socialismen för att äga kapital - och möta andra människors gillanden eller likgiltighet.

Varför återuppfinna hjulet? Marknader finns, fungerar, och där de inte fungerar är problemet med kapitalets behov av planering, kontroll och monopol. Socialism är en förening av fria människor, inget annat.Valfrihet är huvudtanken, inte begränsningar eller ett minskat flöde av kultur, underhållning, natur, politik, tankar. I allmänhet finns det mycket politiskt skuggigt skräp i den socialdemokratiska och kommunistiska tolkningen av Marx, som enligt vår mening står i vägen för fri diskussion.

Faktum är att det förmodligen är vår egen oförmåga att ta på oss vårt gemensamma ansvar som är problemet. Kapitalismen har gjort mänskligheten rik nog att bli fria människor. Detta är inte en katastrof och hungersnöd, vilket är mänskligt engagemang. Idag kan vad står spåra stora samarbeten runt om i världen som används för att skapa produkter och utveckla ny kunskap. Vi kan också se att den största utmaningen med samarbete är behovet av kapital för att äga kunskap och produkter för att maximera vinsten.

En person kan befria ekonomin och sig själv. Detta görs inte genom abstrakt för handling, utan genom miljontals människors medvetna handlingar. Socialismen handlar om att sprida sig. För att alla ska ha lika möjligheter att använda vad marknaden erbjuder är det nödvändigt att fördela resurser och inkomster. Vi tror att vi i dagens välfärdssamhälle kan se fröet för en sådan spridning.

Men vi tror också att välbefinnande inte kan utvecklas utan en kamp för vinst och fördelning i samhället. Det är inte genom att öka tillväxten som vi får ett mer rättvist samhälle, utan bara genom att öka anpassningen som tillväxten skapas. Socialismen för är en ekologi. Det är omöjligt att genomföra en politik för jämlikhet, frihet och rättvisa utan att anta vilken inverkan all verksamhet har på klimatet för miljön.

Att arbeta för kontroll av kapitalägande, kämpa för offentliga medel vad står socialismen klimatinvesteringar och nya skatter för att förändra klimatkonsumtionen är ett försök att rädda mänsklighetens barn med politiska medel så att de kan få det betydligt bättre än vi gör. Alla har rätt att leva ett lyckligt, fritt liv.

Vårt jobb som människor är att se till att ännu fler kan göra det.